Som strutsen.

Idag skulle jag behöva en axel att luta mig mot. Några peppande ord och kloka råd, gärna stänga in mig i en månad, hålla för öronen och låta någon annan reda upp all oreda. Att köpa en stuga mitt i skogen skulle möjligen också fungera, och något som får mig att sluta tänka.

God morgon vänner.

Jag längtar efter att få höra fåglarna kvittra kl 6 på morgonen. Jag behöver lite mer ljus, sol och energi.

En sån där söndag, du vet..

Idag var en sån där söndag som jag kände att jag inte ville sitta hemma. Medan mannen tränade packade jag ner barnen i vagnen och åkte till Skansen. Vi kollade på sälarna och kurade in oss i en lappkåta, vilket Viggo tyckte var helt fantastiskt. Han tog av sig overallen, mös vid elden och ville aldrig gå ut ur "tältet".

Vi gick vidare till nya Lill-skansen som var jättefint! Tittade på smådjuren och kröp runt i grottor och gångar (aj, mina knän). Kl 14 var det en cirkusföreställning inne på Skansenområdet som var himla trevlig. 30 kronor kostade biljetterna och föreställningen höll på i ca 50 minuter, båda barnen satt tysta och stilla. Det var inga riktiga djur i föreställningen vilket är fantastiskt bra! Istället bjöds det på clowner (såklart), utklädda kossor och pirater. Aj aj kapten!

Ta-daa-aa

Så typiskt att färgen tog slut innan skåpet var färdigmålad. Det gör väl egentligen inte så mycket, det får se ut så här ett tag. Ska fixa handtag bara, tänkte mig breda läderremmar i brunt som skruvas dit men är inte säker. Skåpet är gulare i verkligheten.

Längtan efter sol, värme och Viggotid.

Nu har jag bestämt mig, Viggo och jag tar en veckas semester i Grekland i april. Det kommer kännas konstigt att lämna Lenny och Ruben hemma men jag tror att det kommer vara nyttigt för alla i familjen. Att längta lite är inget man dör av.
Så. Jag köpte mig en "Luggage tag" för hela 10:- att fästa på min & Viggos resväska. Nedräkning pågår.

Men då

Har någon av er också problem att kommentera bloggen via mobil? Jag kan liksom inte svara på era kommentarer :(.

Äntligen fick jag tummen ur..

Jag och grabbarna tog en promenix hem från Liljeholmen när vi lämnat av min kompis vid tunnelbanan. Bättre energiboost än strålande sol en (lagom) kall vinterdag finns knappast!

Väl hemma behövde Ruben sova medan Viggo fridfullt satt och ritade. Ett gyllene tillfälle för mig att sy draperier till Viggos sängkoja alltså. Det blev inte så pjåkigt trots att Viggo hjälpte mig att både klippa och nåla. Däremot passar de prickiga kuddarna inte alls in så jag hinner kanske sy några överdrag ikväll. Vad tycks?

Här är jag, du har väl inte glömt bort mig?

Det blir lite tokigt när jag öppnar ett konto på Instagram och upptäcker att det är jättekul. Då blir liksom lilla bloggen lidande och det är ju inte meningen. I mitt hjärta finns plats för flera :).
Vi har överlevt en magsjuka utan dess like. Egentligen var vi nog inte sjukare än andra gånger men det faktum att fyra personer mår dåligt precis samtidigt är lite opraktiskt. Små barn kan också vara lite opraktiska när de kräks, de talar liksom inte om att "Nu är det dags att spy, fram med kräkpåsarna nu hörrni". Nej. De ska helst spy rakt ut och gärna i sängarna. Dag 2 hade vi till slut bara handdukar att värma oss under.

Nu till något betydligt trevligare. Det vankas tjejmiddag hos mig ikväll så det är full rulle. Just nu ligger baguetterna under jäsning så jag hämtar andan lite innan det är dags att börja med efterrätten. Men kul är det!

Gult, inte så fult.

"Ibland är det så tydligt att du har ADHD" sa min kära man till mig idag. Kanske är det så, men jag ser det hela endast till min fördel. Jag tycker om att ha saker att göra helt enkelt, så länge de känns otvungna, annars stressar jag lätt upp mig.
Jag har ofta en del projekt på lur och det är först på kvällen som inspirationen infinner sig. Sen om klockan är 21 eller 23 har ingen betydelse, när jag väl börjar så kör jag på. Det är väl där någonstans min mans ADHD-kritik kommer farandes.

Nu ska skåpet äntligen målas, första strykningen är gjord ikväll. Det är så himla svårt att välja kulör om man inte har någon referens att utgå från men den här gången tror jag att det blev bra!

Hoppla

Efter en dag på stojigt barnkalas behöver jag vila öronen lite. Dags för vuxenkalas alltså. Skål!

Snöfattigt.

När jag vaknade imorse var jag helt inställd på vita gator men det var bara lite puder. En får hoppas att det kommer mer snart. Att lämna på dagis imorse var hjärtskärande och tack för att det bara är en dagisdag kvar den här veckan. Här hemma skingrar jag och Ruben tankarna med att bygga tågbana.

Knäckehäxan.

Det är ju bara min man som kan komma hem efter jobbet, ställa sig bredvid mig medan jag parkerar dammsugaren, vilt börja tugga på en knäckemacka av den smuliga sorten. När han får sig en påminnelse säga "oj, älskling. Jag tänkte inte på det", förflytta sig stående mot köksbänken för att där fortsätta sin knäckebrödsmassaker. När han för andra gången får en kommentar bara "mäh, det här är ju i köket. Det räknas ju inte". Ibland saknar dom ju charm, det gör dom ju...

Jippi!

När vi satt i det hyrda huset i Småland löste jag en del Soduko i svärmors tidning. Jag brukar sällan tävla men jag skickade in ett sms faktiskt med en sodukolösning och jag vann faktiskt. Visserligen inte 1a pris som var biobiljetter men ändå. En vinst liksom!

En sällskaplig onsdag.

En trogen vän följde mig till IKEA idag, jag behövde köpa en ram till en poster jag köpte för ett bra tag sen. Där inne sprang jag på en säng som var bäddad med ett "dubbeltäcke", eller vad det nu heter. Det såg så mysigt ut, kan det vara nåt?

Efter regn kommer solsken

Då var måndagen avklarad, lite svajig men på något vis ändå skönt att få jobba lite. Hann vara hemma en sväng innan jag åkte till SATS för att träna. Herregud säger jag bara.

Det måste ha varit sjukt många nyårslöften i år, att kliva in på gymmet kändes nämligen som att gå in i en vägg. Ungefär som när man stiger ur flygplanet i Thailand, varmt och himla fuktigt. Varenda crosstrainer och vartenda löpband var upptaget. Jag bara "FLYTTA PÅ ER FÖR FAN!" (sa jag såklart inte).

Men nu mår jag faktiskt bättre. Betydligt bättre. Jag tror att jag behövde få träna lite, samtidigt som jag har fått prata av mig lite på jobbet idag. Det behövdes.

Kärlek/Emma

Sovdags för den här tjejen.

En lugn dag och jag har inte ens gått utanför dörren. Jag kunde inte förmå mig att ta mig till SATS imorse (heller) och min fikadejt ställde in, så jag gick "all in" och har lufsat runt i pyamasbyxor, knut på huvudet, mascara under ögonen och fritt svajande tuttar. Mannen & Viggo åkte till aquaria medan jag vaktade Ruben under hans 3 timmarsömn. Låg i soffan och studerade taket, sov lite, tittade lite teve. Mannen kom hem, gav mig en kram och bara "du är så fin när du är sådär laid back". Bara sådär liksom. Fint.

När barnen skuttat ner i sängen fick jag nog och målade halva hallen. Struntade i att riva tapetskarvar, fixade inte de runda hörnen och har helt sonika rivit ner löst sittande tapet och skitit i att spackla. Väldigt olikt mig faktiskt. Hade heller ingen grundfärg kvar hemma och färgen räcker endast till två väggar. Fair enough. Det kommer ändå bli så mycket snyggare än innan.

Mina tankar spretar åt alla håll.

Sista dagen på min julledighet men det känns som sista lediga dagen ever. Av olika anledningar är jag allt annat än motiverad till att börja jobba på schema igen om 3 veckor. Helst vill jag bara säga upp mig, köpa ett litet hus, kontant, i någon liten by och ha barnen hemma hos mig. För alltid skydda dom mot hemskheter.

Som ni hör befinner jag mig i en liten formsvacka. Den kommer att gå över. Hoppas jag. Så fort jag vet att barnen trivs och har det bra på dagis och just nu vet jag faktiskt inte det. Ruben skolas in om 3 veckor och Viggo börjar dagis igen i morgon efter ett långt jullov. Jag hoppas att alla problem är som bortblåsta imorgon och att han bara kan få vara sitt vanliga, underbara jag även på dagis och må bra.

Lördagen som kom och försvann.

I förmiddags packade jag ihop barnen och tog mig kollektivt till Heron citys lekland. Ensam. Det var definitivt svettigt att jaga efter barnen, klättra runt i en gigantisk klätterställning som är bygd för barn och att svälja sin ilska mot machopappor med sina "tuffa" pojkar.
Småkillar som armbågar och puttar på Viggo upprepade gånger medan deras pappor bara "höhöhö, BRÖÖÖL" och ger sina barn en high give typ. Men ändå, det var kul att barnen fick klättra loss och till slut dök även Lenny upp. Nu fika!

Dagens tips.

Det här med spraymålning visade sig vara smått beroendeframkallande. Igår gick jag även loss på några tomma konservburkar som blev fin förvaring till barnens plastdjur. Jag tycker att det är lite roligare att få göra egen förvaring men framför allt är det billigt och enkelt att förnya om man skulle tröttna på färgen.

Monkey needs attention.

..och så finns det mindre charmiga saker som kommer ur Viggos mun. Som för en stund sen då han bara "Skit också! Skit också!.. Skit!... Skit?!..... men hallå pappa, du måste säga att jag inte får säga så ju!".

Bara en liten stund tidigare ropade han på mig inifrån vardagsrummet. Jag stog och lagade mat när han bara "Mammaaa! Kom och titta!", jag förklarade att jag inte kunde komma just nu varpå han bara "men mammaaa, du måste komma, jag gör någonting jättedumt!". När jag kom in i vardagsrummet stod han mycket riktigt och gjorde något han inte fick. Uppmärksamhet nån? Det var visserligen inget jag blev upprörd över, jag tycker mest att han har humor.