Vigseln.

Så kom dagen då vi gifte oss. Det blev inget storslaget bröllop utan vi valde en enkel, liten och intim vigsel i stadshuset här i Stockholm. Här kommer en lång version av vår dag.

Morgonen började i lugnt tempo men började snart kännas lite kaosartad. Ruben var inte alls på humör att sitta ensam, han ville hänga på våra armar hela förmiddagen. Så gott det gick försökte vi göra oss i ordning hemma men tiden blev knapp.

(Bilden tillhör Långbro värdshus).

Ett bord var bokat för 9 personer på Långbro värdshus för att inta en härlig brunch. Vi tog bilen dit och stannade för att tanka bilen, när det var klart gick bilen inte att starta. Stendöd. Viggo var arg och Ruben ännu argare. Medan Lenny och hans bästis försökte fixa bilen, stoppade jag Ruben i vagnen och powerwalkade i blåsten bort till värdshuset där min mamma med man väntade. Bad till högre makter att mitt hår inte skulle bli förstört (och suckade lite uppgivet inombords).

Ingen brunch utan dessertbord. Allt var så himmelskt gott!

I sista minuten dök hela skaran upp och vi blev visade till ett fantastiskt fint dukat bord. Fina tulpaner, servetter, glas, you name it. Det var perfekt! Maten som serverades var vällagad och väldigt god, sällskapet på gott humör och den dåliga starten var som bortblåst. Mätta och belåtna begav vi oss iväg till Kungsholmen och stadshuset där vigseln skulle äga rum.

En pampig och vacker byggnad, mitt första besök här.

Det blåste friskt här vid vattnet och jag kände hur nerverna gjorde sig påminda. Vi begav oss upp för trapporna i torndelen av stadshuset och möttes där av andra fina par som skulle gifta sig. Jag hade nog inte förväntat mig någon romantisk stämning men faktum är att det kändes fint att vänta där tillsammans med dessa okända människor. Glada människor. Kära par.

Vigselceremonin kändes överraskande och fin. Med levande ljus runt om oss läste vigselförrättaren upp "den långa versionen" text på ca två minuter. Lenny höll min hand och jag kände hans nervositet när vi hörde "Vill du Kristoffer ... ta denna Emma ... till din hustru att älska henne i nöd och lust". Han var så fin, min man. Aldrig har han varit så vacker faktiskt. Jag var så glad. Någonstans här sprang Viggo fram till oss och ropade "Cheeeese!" som han alltid gör när kameror finns i sikte. Vår lilla linslus. Det blir ett roligt litet minne från just vår vigsel.

 En gift man.

Min ring som jag inte kan titta mig mätt på.

Sällskapet skingrades och det var dags för oss två att få fira vår bröllopsdag på tu man hand. Ett besök ner till Hötorgshallen för att införskaffa godsaker hann vi med innan vi promenerade bort till Centralbadet. Där kopplade vi av till max med bubbelpool, bastubad, dricka i baren och även ett besök utomhus (i badkläder) under en artificiell sol. Några timmar senare var vi nöjda och gick vidare till restaurangen där vi bokat bord.

Vid hötorget finns ett ställe som heter Sahara, där valde vi att äta vår middag. Mörkt och mysigt precis som vi gillar. Vi åt en 16 rätters mezemeny och blev proppmätta, lite vin på det så fick det inte plats någon efterrätt. Den här kvällen, den här middagen, var verkligen välbehövd. Att släppa tankarna på allt och bara få umgås med varandra, inga krav, prata, diskutera, skratta. Jag känner mig som en ny människa. Ny energi. Det här kommer bli ett bra år, jag känner det på mig. Jag är en fru nu. I like it.