Gult, inte så fult.

"Ibland är det så tydligt att du har ADHD" sa min kära man till mig idag. Kanske är det så, men jag ser det hela endast till min fördel. Jag tycker om att ha saker att göra helt enkelt, så länge de känns otvungna, annars stressar jag lätt upp mig.
Jag har ofta en del projekt på lur och det är först på kvällen som inspirationen infinner sig. Sen om klockan är 21 eller 23 har ingen betydelse, när jag väl börjar så kör jag på. Det är väl där någonstans min mans ADHD-kritik kommer farandes.

Nu ska skåpet äntligen målas, första strykningen är gjord ikväll. Det är så himla svårt att välja kulör om man inte har någon referens att utgå från men den här gången tror jag att det blev bra!

Hoppla

Efter en dag på stojigt barnkalas behöver jag vila öronen lite. Dags för vuxenkalas alltså. Skål!

Snöfattigt.

När jag vaknade imorse var jag helt inställd på vita gator men det var bara lite puder. En får hoppas att det kommer mer snart. Att lämna på dagis imorse var hjärtskärande och tack för att det bara är en dagisdag kvar den här veckan. Här hemma skingrar jag och Ruben tankarna med att bygga tågbana.

Knäckehäxan.

Det är ju bara min man som kan komma hem efter jobbet, ställa sig bredvid mig medan jag parkerar dammsugaren, vilt börja tugga på en knäckemacka av den smuliga sorten. När han får sig en påminnelse säga "oj, älskling. Jag tänkte inte på det", förflytta sig stående mot köksbänken för att där fortsätta sin knäckebrödsmassaker. När han för andra gången får en kommentar bara "mäh, det här är ju i köket. Det räknas ju inte". Ibland saknar dom ju charm, det gör dom ju...

Jippi!

När vi satt i det hyrda huset i Småland löste jag en del Soduko i svärmors tidning. Jag brukar sällan tävla men jag skickade in ett sms faktiskt med en sodukolösning och jag vann faktiskt. Visserligen inte 1a pris som var biobiljetter men ändå. En vinst liksom!

En sällskaplig onsdag.

En trogen vän följde mig till IKEA idag, jag behövde köpa en ram till en poster jag köpte för ett bra tag sen. Där inne sprang jag på en säng som var bäddad med ett "dubbeltäcke", eller vad det nu heter. Det såg så mysigt ut, kan det vara nåt?

Efter regn kommer solsken

Då var måndagen avklarad, lite svajig men på något vis ändå skönt att få jobba lite. Hann vara hemma en sväng innan jag åkte till SATS för att träna. Herregud säger jag bara.

Det måste ha varit sjukt många nyårslöften i år, att kliva in på gymmet kändes nämligen som att gå in i en vägg. Ungefär som när man stiger ur flygplanet i Thailand, varmt och himla fuktigt. Varenda crosstrainer och vartenda löpband var upptaget. Jag bara "FLYTTA PÅ ER FÖR FAN!" (sa jag såklart inte).

Men nu mår jag faktiskt bättre. Betydligt bättre. Jag tror att jag behövde få träna lite, samtidigt som jag har fått prata av mig lite på jobbet idag. Det behövdes.

Kärlek/Emma

Sovdags för den här tjejen.

En lugn dag och jag har inte ens gått utanför dörren. Jag kunde inte förmå mig att ta mig till SATS imorse (heller) och min fikadejt ställde in, så jag gick "all in" och har lufsat runt i pyamasbyxor, knut på huvudet, mascara under ögonen och fritt svajande tuttar. Mannen & Viggo åkte till aquaria medan jag vaktade Ruben under hans 3 timmarsömn. Låg i soffan och studerade taket, sov lite, tittade lite teve. Mannen kom hem, gav mig en kram och bara "du är så fin när du är sådär laid back". Bara sådär liksom. Fint.

När barnen skuttat ner i sängen fick jag nog och målade halva hallen. Struntade i att riva tapetskarvar, fixade inte de runda hörnen och har helt sonika rivit ner löst sittande tapet och skitit i att spackla. Väldigt olikt mig faktiskt. Hade heller ingen grundfärg kvar hemma och färgen räcker endast till två väggar. Fair enough. Det kommer ändå bli så mycket snyggare än innan.

Mina tankar spretar åt alla håll.

Sista dagen på min julledighet men det känns som sista lediga dagen ever. Av olika anledningar är jag allt annat än motiverad till att börja jobba på schema igen om 3 veckor. Helst vill jag bara säga upp mig, köpa ett litet hus, kontant, i någon liten by och ha barnen hemma hos mig. För alltid skydda dom mot hemskheter.

Som ni hör befinner jag mig i en liten formsvacka. Den kommer att gå över. Hoppas jag. Så fort jag vet att barnen trivs och har det bra på dagis och just nu vet jag faktiskt inte det. Ruben skolas in om 3 veckor och Viggo börjar dagis igen i morgon efter ett långt jullov. Jag hoppas att alla problem är som bortblåsta imorgon och att han bara kan få vara sitt vanliga, underbara jag även på dagis och må bra.

Lördagen som kom och försvann.

I förmiddags packade jag ihop barnen och tog mig kollektivt till Heron citys lekland. Ensam. Det var definitivt svettigt att jaga efter barnen, klättra runt i en gigantisk klätterställning som är bygd för barn och att svälja sin ilska mot machopappor med sina "tuffa" pojkar.
Småkillar som armbågar och puttar på Viggo upprepade gånger medan deras pappor bara "höhöhö, BRÖÖÖL" och ger sina barn en high give typ. Men ändå, det var kul att barnen fick klättra loss och till slut dök även Lenny upp. Nu fika!

Dagens tips.

Det här med spraymålning visade sig vara smått beroendeframkallande. Igår gick jag även loss på några tomma konservburkar som blev fin förvaring till barnens plastdjur. Jag tycker att det är lite roligare att få göra egen förvaring men framför allt är det billigt och enkelt att förnya om man skulle tröttna på färgen.

Monkey needs attention.

..och så finns det mindre charmiga saker som kommer ur Viggos mun. Som för en stund sen då han bara "Skit också! Skit också!.. Skit!... Skit?!..... men hallå pappa, du måste säga att jag inte får säga så ju!".

Bara en liten stund tidigare ropade han på mig inifrån vardagsrummet. Jag stog och lagade mat när han bara "Mammaaa! Kom och titta!", jag förklarade att jag inte kunde komma just nu varpå han bara "men mammaaa, du måste komma, jag gör någonting jättedumt!". När jag kom in i vardagsrummet stod han mycket riktigt och gjorde något han inte fick. Uppmärksamhet nån? Det var visserligen inget jag blev upprörd över, jag tycker mest att han har humor.

Kärlek.

Mitt hjärta smälter lite när jag ser Ruben krypa upp i Viggos knä. Viggo klappar om honom, vänder sig till mig och bara "mamma, jag tror att Ruben älskar mig", vänder sig tillbaka och lutar sin kind mot Rubens huvud.

Året får gärna fortsätta så här.

Efter en härlig sovmorgon känner jag mig utvilad och avstressad. Med barnens hjälp har vi nyss röjt på balkongen och kastat iväg lite bråte. Jag passade även på att måla den där fula guldfärgade spegeln som hänger i lilla hallen, den blev svart. Snyggt tycker jag.

På bilderna ser ni också de rosa pappersblommorna/halva pompoms jag gjorde, hyllan till Viggos PEZ-samling (hur går det förresten med alla gamla PEZ ni har skräpandes, kommer de på posten snart eller?) och molnet i papier mache med vadderade regndroppar i tyg.

Välkommen, 2013.

Det nya året firades in hos våra vänner i Enköping, som vanligt med suveränt sällskap, glada barn & god mat. Ett firande som gick helt i nykterhetens tecken vilket för mig känns alldeles fantastiskt. Jag har nämligen fortfarande inte förstått var det fina i kombinationen barn + alkohol står att finna.
Vid tolvslaget släppte vi upp khom loy (thailändska rislyktor) istället för raketer, det kändes fint.

Gott nytt år på dig :)