En sån där dag.

Idag har vi en lugn torsdag då vi ställde in våra planer. Vi har bara varit hemma, sovit lite, ätit lite och laddar för att hämta storebror på dagis.

Jag hoppas verkligen att jag slipper åka buss med ett barn som ligger i gången HELA bussresan hem, sprattlar och skriker "Jag vill ha en banaaaaan!!!", med lite omväxling "jag vill inte gå aaaaaaav!!!" när hållplatsen är nådd. På gatan utanför vägrar ta emot erbjudandet om att köpa ny banan, faller ihop i en hög på asfalten och bara "jag vill inte ha en banaaaaan!!" i fem minuter. Äntligen i trapphuset låter det "men vaaarför fick jag ingen banaaaaan??!" osv i vad som känns som en evighet. Har jag hört. Det är givetvis inte JAG som varit med om det där, ohnej, mina barn är alltid drägliga.

Nyss släppte Ruben en riktig brakade vid köksbordet, härmade sin egen prutt med ett illvrål a'la dinosaurie och kiknar av skratt. Det är tur att han har humor, den lille.