Har du sett "Trinny och Susannah"? Jag hade för mig att det var en rätt mossig serie (vilket det ju helt klart visade sig vara också) men ikväll kollade jag mitt första avsnitt och jag grät. Som ett barn! Det var en medelålders man utan något spår av självkänsla och han blev så fin! Han såg så stolt ut, strålade liksom. Tänk vad lite beundran och snälla ord kan få en annan människa att växa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar