Knäckehäxan.

Det är ju bara min man som kan komma hem efter jobbet, ställa sig bredvid mig medan jag parkerar dammsugaren, vilt börja tugga på en knäckemacka av den smuliga sorten. När han får sig en påminnelse säga "oj, älskling. Jag tänkte inte på det", förflytta sig stående mot köksbänken för att där fortsätta sin knäckebrödsmassaker. När han för andra gången får en kommentar bara "mäh, det här är ju i köket. Det räknas ju inte". Ibland saknar dom ju charm, det gör dom ju...