torsdag 10 januari 2013

Snöfattigt.

När jag vaknade imorse var jag helt inställd på vita gator men det var bara lite puder. En får hoppas att det kommer mer snart. Att lämna på dagis imorse var hjärtskärande och tack för att det bara är en dagisdag kvar den här veckan. Här hemma skingrar jag och Ruben tankarna med att bygga tågbana.

2 kommentarer:

Lill-Kickan sa...

Hjärtskärande är monsterjobbigt! Linn hade stora separationsångesten i våras och jag fick inte lämna henne någonstans, någongång. Hon grät, skrek och klamrade sig fast, phu. Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det. Håll ut, håll i och håll nära. För det är nära de behöver vara.

Karin N sa...

Nu skriver jag ju för fulla muggar! *skriva skriva skriva*..såg du meddelandet på FB? =)

Skicka en kommentar